Dagen efter Uppsala!

Som ni ser nedan så har jag lagt upp bilder på hur handen ser ut idag.:)
JAg var till Uppsala igår, för att rönka handen och att prata med läkaren och mäta hos sjukgymmnasten.
Jag kan ´medela att rönken visade att allt hade läkt i handen väldigt bra. Man kunde inte ens se på bilderna att nått i handen hade varit av. Läkaren var väldigt nöjd med resultatet.
Jag fortsatte sedan ner till Ylva som är min sjukgymmnast, hon var väldigt glad över mina framsteg i rörligheten och vi gjorde ett test för att mäta min styrka i handen. För 2½ vecka sedan trök jag 1 kg och 0 kg med handen. Igår ökade jag där jag hade tryckt 1kg med 7kg alltså jag tryckte 8 kg. Där jag hade tryckt 0kg där öka jag med 5kg:).

JAg berättade även om mina framsteg på isen, att jag kan åka och dribbla å så. Dom blev väldigt glada och berättade att jag utan problem kan öka träningen på is mer å mer eftersom allt ihanden är så pass bra läkt att det inte finns någon risk att slå av nått eller förstöra nått.:)
Jag var även inne hos Kari. Hon testade känseln i pekfingret och den var så bra att jag låg snäppet under normalkänsel. jag hade typ 3.60 och nästa steg är 2.80 och det är normal känsel.:D

Jag kan säga att detta är väldigt väldigt goda nyheter men jag vill även poängtera att det är väldigt lång väg kvar att vandra innan jag är frisk, det är många timmar kvar av hård träning , men vi kan säga att  prognosen är god för framtiden.

Ska nu åka å kolla om jag fått pengar från Norge å har jag det så ska jag hämta min nya soffa idag:)

//Peace

Handen Idag!









Hej.

Hej alla vänner.

Kan tänka mig att det är en del som slutat att gå in på min blogg eftersom jag inte skrivit på nästan 3 veckor. Men jag vill säga att jag till person inte är en bloggare egentligen så det är svårt för mig att hålla den uppdaterad, men jag försöker så gått jag kan :) Är det så att folk har frågor och så, då kan man även hitta mig på fäjjan:)

Nu om handen, handen går sakta men säkert till det bättre. Den blir mer och mer funktionsduglig. Jag kan till och med diska själv nu eftersom alla sår är läkta:)
Jag kommer inom kort att lägga upp aldeles färska bilder på handen. Nu väntar jag på ett redskap som ska göra det möjligt för mig att börja träna överkroppen igen så skönt:) Nästa läkarbesök är den 3 Feb då ska man även rönka handen igen.

Just nu gör Maja en smarrig tårta eftersom det är min födelsedag idag. Så vi ska te mamma å fika. Så vi ska gratta både Mig och Maja eftersom hon fyllde i Måndags.
Maja väckte mig i morse med plättar ochmjölk ssååå gott ,sen fick jag en jätte fin armbands klocka såå fin. Men tyvärr måste vi lämna in den för dom hade sålt den med en spricka i glaset.

Nu ska vi te mamma.

PussåKram//Chris

Tisdag 6/1 -09

Ja här sitter man trött å sliten. Satt uppe halva natten igår för att se Sverige-Kanada. Jag var uppe för att få skriva hockey historia. Men ack så fel jag hade Sverige är åter igen 2:a. Efter att Kanada tog sitt 5:e raka JVM guld. Men Sverige det är bara att inse vi slår aldrig Kanada om vi inte lär oss att vi måste lägga all kraft på att så fort som möjlight ta oss in på målet. Kolla på Kanada, Det är inga krusiduller det är bara rakt på mål och dom störtar in från mitt zon. Sen måste vi sluta gnälla. Wikergård igår blev jag besviken på dej. Fan att vi ska tycka så jävla synd om oss själva. Vi grinar så fort dom rör våran målvakt. FAANN åk in i deras då för i helvete. Men vi får inte ta till fula medel i Sverige. För i vårat land att alla vara snälla. Samtidigt skolar man kanadikerna tvärtom. Psyka psyka å psyka era motståndare på deras svaga punkt. Nej upp med bröstet Sverige å tuffa till er lite. Annars tycker jag att matchen är helt underbar, vilken fart och vilken vilja från båda lagen.:)

Nu till handen. Jag var ju i Uppsala i fredags för att träffa mina sjukgymmnaster. Det visar sig att det stadigt går framåt. Jag hade ökat i grader i alla fingrar. Alltså graderna vi mäter när jag böjer och sträcker. Vi har nu börjat att belasta handen, jag ska börja använda den som vanligt så mycket jag kan. Tyvärr begränsar två sår som jag har. Men dom är inom kort läkta hoppas jag. Igår gjorde jag ett framsteg som betyder allt för mig. Jag var upp till mitt lag i Ore och åkte skridskor för första gången sen olyckan. Det var en obeskrivlig lycka. Den kan inte förklaras med ord men jag vet hur den kändes och det var en enorm lycko känsla:)

Jag åker till Uppsla igen den 15 Jan, Då ska jag även träffa min läkare det ska bli roligt:)

Puss påer//Chris

GOTT NYTT:)

Hej!

Förlåt en än gång för att jag inte har skrivit på ett tag. Men det kommer av två orsaker:)..

1 Det har varit Jul.
2 Jag har återgått till ett hyfsat normalt liv igen . Eftersom jag nu mera kan vara ute.

Jag sitter just nu i Älvdalen hos Maja. Jag glädjer mig just nu med att Sverige slog Ryssland med 5-0 i JVM i hockey. Alltså kan man sammanfatta med att dom krossa Ryssland.
Det har inte hänt så mycket mer med handen som jag kan uppdatera er med. Mer än att rörelsen smyger sig så smått på. Så nu sitter jag å skriver med hjälp av den högra också. Jag har fortfarande 2 öppna sår på pek ¨å lång finger. Det är lite drygt men hoppas dom läcker snart.
Jag ska tillbaka på fredag för att träffa min sjukgymmnast. Så då kan jag uppdatera läget lite ytterligare. Men vi kan i alla fall säga att det går framåt och inte bakåt.:)

Idag ringde även Mora tidningen och bad om att få skriva om olyckan. Man är ju inte den som är den så jag ställde upp. Så på fredag är man med i Mora Tidnigen och berättar om olyckan:)

Till sist Önskar jag er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

//Christoffer

GOD JUL ALLA VÄNNER!

.

Söndag 21/12

Nu sitter jag i Älvdalen hos min kära flickvän som kom hem från Afrika igen:)
Jag kan medela att jag nu efter 8 veckor skriver med hjälp av höger handen igen:) Nog för att det tar längre tid med två än en just nu. Men träning ger frädighet.

Jag var ju i Uppsala i Torsdags och det gick alla tiders eftersom doktorn var nöjd och vi öka träningen ytterligare ett snäpp. Jag har också fått order om att sluta med stödskenan så nu har jag handen fri 24 timmar om dygnet.. Det gör också att jag kan använda vantar och slipper ha handen innanför jackan. Men håll i er nu, gissa vad jag betalade för ett par vantar? 800 svenska riksdaler trodde alldrig att jag i hela mitt liv att jag skulle köpa ett par vantar för 800. Fast man tar ju det säkra före det osäkra, eftersom det gäller att ha fingeret varmt.


Igår var en riktigt mysdag. Den börja redan kl 06:15, då hämta Majas pappa mig och det bar iväg till Arlanda. Där jag äntligen efter 4 månader väntat fick träffa min Maja igen:).. Sen åkte vi till Älvdalen för att äta en underabar middag gjord av svärmor. Sedan kl 20:00 var det då äntligen dax för den stora finalen. Larz Kristerz i Dansbandskamspen. Det slutade ju som vi redan visste självklart vann ju Dalkarlana från Älvdalen. Det var stora glädje skutt här när Setman ropade ut deras namn:) Sen blir det mottagning ikväll här i Älv. Stor grattis! Bifogar ett lite smakprov till er alla.

//Peace


Onsdag 17/12

Hepåre!

Ja här sitter jag i lugn och ro med tända värmeljus. Tycker det är så mysigt att låta taklamporna vara släkta och bara ha eldljuset som energikälla . Samtidigt kommer ljuvmusik ur högtalarna av Melissa Horn med Lars Winnerbäck.

Jag har precis tränat mina fingrar,. Det går bra at framförallt böja fingrarna men det blir värre när man ska sträcka dom eftersom sträcksenorna var av i alla fingrar men men det tar sig sa pyromanen.:)
Idag har det varit + grader i Mora så jag passade på att ta en promenad till centrum. Det var så skönt att gå ut och gå. Känna den friska luften strömma in i mina lungor. Jag hade god lust att falla ner och kyssa marken. Väl nere i centrum möte jag upp Daniel. Vi tittade på mössor och present till hans systers pj. Sedan fick Daniel lov att åka på träning. Själv gick jag till dom olika gymmen i Mora för att se vilket jag skulle skriva in mig på, måste börja träna nu kondition och det övriga jag kan. Vi får se vilket jag väljer:).. Sen gick jag hem igen och gjorde mig lite pytt i panna mmmm gott.

Imorgon blir det Uppsala, hoppas det blir posetivt och att jag har ökat graderna i fingrarna. Det blir även Ikea på vägen hem tillsammans med mina kära vänner Tom och Sandra. Sen får vi se jag kanske vågar ringa imorgon.. Haha ringde en sångpedagog för 2 snart 3 veckor sen. Hon bad mig då att återkomma dagen där¨på. Detta gjorde inte Christoffer. Ju längre tiden går ju mer pinsamt blir det. Men imorgon då jäää´´llar.

Nu är snart fyra månaders väntan över :). På lördag kommer min älskling hem igen efter att ha slitit 4 månader i Afrika. Här har ni en stolt pj det ska ni veta. 3 dagar kvar . :D  

//Peace


Måndag! 15/12

Hej Allihopa.

Idag vaknade jag sent. Fast det är klart mitt liv ser lite så ut nu. Man lägger sig sent och man vaknar sent. 11:30 vaknade jag, flög upp ur sängen för att sedan sätta mig i köket för första träningspasset. Det är varannan timme vaken tid som gäller. Då ska jag böja och sträcka i fem sekunders intervaller. Jag har även bollar av tidningspapper som jag knipper ihop med fingertopparna och sedan med hela handen.
Jagf är så förkyld idag, det bara rinner ur näsan . uscchh är helt utslagen på soffan mellan träningspassen.

Ringde Morastrand ( hyresvärden) också men områdsansvarig var sjuk och det gick absolut inte att tala med någon annan, vill ju bara få ett ja för att få måla om mitt bäjbi blåa sovrum och få en hatthyla uppsatt. Nepp får vänta tills imorgon. Men den som väntar på nått gott väntar aldrig förlänge!

Nu ska jag gå och träna igen sen ska jag ringa försäkringsbolaget för att se om jag kan få Juridisktstöd, eftersom det är så många försäkringsfrågor man har nollkoll på haha.
Jag sickar även en jul hälsning till er - Här nedan kommer en underbar jul låt, luta er tillbaka och njut.

TRIAD- TÄND ETT LJUS



//Peace

DEL 7

DEL 7

Sammanfattning/Bilder


Jag sitter här och funderar på hur jag ska formulera mig på bästa möjliga vis. Men jag tror inte man kan göra det bättre än att säga, Tack! Tack till alla som stöttat/stöttar mig i dessa tider. Då menar jag inte bara de som på ett fysiskt sätt tagit kontakt med mig och visat sitt stöd. Utan jag vill även tacka er som bara med tankar skickat erat stöd.  Det spelar ingen roll vad man heter, vart man kommer ifrån eller vilken bakgrund man har, ALLA behöver stöd i visa skeden av livet. Det har ni alla gett mig. Även ett stort tack till alla som jag inte känner , en massa människor från olika delar av landet har visat sitt stöd och det är jag hemskt tacksam för. Idag kommer jag skriva den sista delen, men jag kommer att fortsätta skriva i bloggen så ni kan följa mitt öde. Men den kommer att i fortsättningen skrivas i nutid.  En än gång stort tack till er alla ni är otroliga :D..


Jag befinner mig för andra gången på uppvaket efter en lyckad operation. Denna var inte lika lång. Den varade endast i 2tim 45min och man hade förstärkt artärerna i pekfingret eftersom blodet inte hade nå problem att strömma till fingret. Utan det var ifrån fingret som var problemet. Man kunde även se att temperaturen på pekfingret nu hade stigit till stabila 33*c istället för tidigare 28*c. Man säger att under 30*c är riskzonen.  Denna gång behövde jag inte stanna mer än någon timme innan de skjutsade upp mig till mitt rum där mamma och Thomas väntade.  Jag minns inte så mycket av de tre första dagarna, de gick mest åt att sova dem få timmar man kunde eftersom sköterskorna kom in varje timme för att kontrollera temperaturen och cirkulationen i fingrarna. Man gav mig även dropp, antibiotika m.m. Jag kommer ihåg hur hungrig jag var hela tiden och jag tjatade efter mat hela tiden. Men de sa nej gång på gång, det var fasta som gällde. Men efter några timmar frågade dem vad jag ville ha för mat. Jag vart överlycklig och valde pytt i panna. Det slutade med att jag tog 2 tuggor sen ville magen inte ha mer så de fick kasta allt.


Mamma åkte hem en vända för att jobba lite. Men de var tillbaka på tisdagen igen, Mamma hade varit snäll och handlat med sig Robert Gustavssons nya DVD lösvikt. Då hände det som inte fick hända. Den var jätte rolig tills vi kom till slutet då han immeterar Trädgårdsmästaren Bertil. Han ska ge semestertips och är på Mallorca. Han ska då göra en god drink i en mixer. Efter att ha proppat den full med godsaker ska han starta den , men den funkar inte. Han får då idén att stoppa ner fingrarna i mixer vilket den då går i gång , ja ni kan nog lista ut vad som händer. Han drar av alla fyra fingrar på handen. Där ligger jag med näst intill samma skada. Vi tittade på varandra sen skrattade vi så det tjöt. Det var ett roligt sammanträffande. Måndagen var också speciell. Jag hade haft besök alla dagar och viste att mamma kom dagen där på. Men denna dag skulle ingen komma. Det kändes lite tomt. Men då ringer telefonen på förmiddagen. Det är Tom som fått veta vad som hänt. Vi pratar och han säger att fan jag skulle vilja komma och hälsa på någon dag. Vi gråter en skvätt sen lägger vi på. Det tar ungefär 1 min sen ringer det igen. Det är Tom och han säger. Du jag och Sandra kommer ner idag , vi åker om en timme. Jag blev alldeles varm av glädje. Så 4 timmar senare kom de båda och de hade handlat mängder av frukt och tidningar. Det var riktigt stort gjort av 2 underbara vänner , dem förgyllde hela den dagen.

Jag blev kvar på sjukhuset i 10 dagar och jag fick ligga med handen under ett värmetäcke i 8 dagar och det var 28*c i mitt rum. Undertiden med värmetäcket var värst eftersom värmen var nästan outhärdlig. Men efter många timmar av film och tv så härdade jag ut dagarna på sjukhuset. Vill även säga att jag hade nog inte klarat det om det inte vore för den underbara personal som jobbar på avd:en. Dagen kom då jag skulle få åka hem. Men doktorn berättade att jag hade sträng utegångsförbud p.g.a. kylan. Detta gjorde att jag fick husarrest i över en månad. Det var detta som fick mig att börja blogga. Jag kände att jag måste få ut alla funderingar ur huvudet. Samtidigt som bloggen gav mig terapi kunde jag även berätta för alla vad som hade hänt. Folk fick veta den långa historien istället för den korta.


Jag har sedan jag blev utskriven varit i Uppsala 4 gånger och jag åker dit i stortsätt varje vecka. Men efter 7 veckor tycker läkarna att allt ser jätte fint ut och de är jätte nöjda. Jag har även börjar träna och röra fingrarna. Det tar tid men det går framåt och jag kan nu endast sju veckor efter olyckan bläddra i en tidning med fingrarna;).. Jag röntgade mig i torsdag 11/12 och det visade sig att alla ben är läkta och sen nu är även alla senor läkta och lite av känsel har smugit sig fram i pekfingret.



Detta är listan av skadorna på varje finger.


•·         Pekfingret - Det var värst skadat. Det var i teorin helt av eftersom det bara satt kvar i en skinbrygga. Både böj och sträck senan var av och även blodtillförseln och alla nerver samt bådabenen.

•·         Långfingret-  Här hade kniven träffat rakt i leden. Den hade även skurit av nerven på vänstersida och strypt blodtillförseln samt sträcksenan.

•·         Ringfingret- Bröt båda benen och skar av sträcksenan.

•·         Lillfingret- Bröt båda benen och skar av sträcksenan


Jag vill avsluta med att än en gång tacka alla. Speciellt alla på Mora akutmottagning och alla på Akademiska efter att dem har gjort ett fantastiskt arbete. Speciellt våra fantastiska kirurger vi har i landet. All min kärlek till er.

Jag hoppas att alla fortsätter att läser min blogg för att följa utvecklingen i min väg tillbaka. Mina sista ord i denna serie om Husarresten har gjort mig till bloggare är - Kom ihåg " Det är inte laget på pappret utan viljan, som vinner"

  

SLUT


  

  


Bilder














DEL 6 Trycksår

DEL 6 -Trycksår


Det är svårt att sätta sig in i en förälders tankar och känslor när dens barn råkar ut för en svår olycka. Jag vet att när jag låg på britsen i Mora så var inte mina fingrar den största rädsla utan det var ,Hur ska mamma reagera? Det är liksom lite speciellt med mammor. Jag visste att pappa och min styvpappa absolut skulle bli oroliga men dom tar det på ett annat sätt, dom hanterar det helt annorlunda. Jag kan inte prata för andra men jag vet då att jag har en mamma som alltid sätter sina barn i första ledet och vi är hennes allt. Jag har också alltid haft en speciell relation med min mamma, det är nog främst för att jag är mer lik henne eller kanske för att jag är yngsta barnet:D! Ne men jag har alltid varit en mamma gris. Därför var det extra jobbigt att behöva ringa min mamma och berätta att jag ligger på akuten.  Jag var väldigt noga med att handen var lindad innan mamma fick komma in. Mamma var helt förstörd. Då vet jag att jag sa- mamma gråt inte, jag kommer bli bra och jag lever. Då svara mamma - ja jag vet , men jag tycker så himla synd om dig. Pappor i all ära och jag älskar verkligen mina föräldrar över allt annat. Men i dessa situationer kan nog alla hålla med om att det där med mammor är väldigt speciellt.


Jag hör en röst som ropar mitt namn. Svagt kan jag i huvudet höra någon säga Christoffer, Christoffer. Det blir bara tydligare och tydligare. Jag vaknar och ser en kvinna stå ovanför mig och hon stryker sin hand igenom luggen och fortsätter vidare mot bakre delen av huvudet samtidigt säger hon hej. Jag började titta mig om kring, undrande om vart jag var. Sköterskan berättade att mamma och Thomas hade åkt till hotellet men dom skulle komma tillbaka imorgon. Då frågade jag; vad är klockan? Kvart i tolv svarade hon. VA? Hur länge opererade dom mig? Dom höll på i drygt 9 timmar. Oj, vet jag att jag tänkte sen somnade jag igen.  Jag vaknade senare av att dom var och kollade min hand.  Jag kände en väldig smärta i bakhuvudet och vid svanken och även vid sidan av båda fötterna. Det gjorde hemskt ont. Så jag frågade varför jag hade så ont. Dom tittade på dom olika ställena och konstaterade att jag hade fått trycksår*.  Det brände verkligen på dom olika ställena och i dag har jag en kal fläck efter såret på bakhuvudet. Efter att det läkt kunde jag dra av stora tussar av hår. Jag vet att jag sov knappt nått den natten. Det berodde på att varje timme kom dom och kollade så jag hade cirkulation i fingrarna, sen varje kvart så kände jag nått som verkligen tryckte ihop min vänstra arm. Det var en enorm kraft , sen släppte den bara. Det var en automatisk blodtrycks maskin som satt på armen. Så jag kommer ihåg att jag vakna och somna hela natten. Sen på morgonen innan sköterskan skulle gå hem berättade hon, att jag flera gånger under natten vänt mig mot det lilla bås som dom satt i och vinkat till henne med syfte att hon skulle komma. Men varje gång hon kom fram till sängen hade jag somnat om. 


Dom hade gipsat min arm från fingertopparna till mitten av bicepsen och det vägde bly kan jag lova. Jag kunde inte röra armen en millimeter. Så där låg jag , hög av alla droger med ett värmetäcke över hela kroppen så jag trodde jag skulle svettas bort.

Kl var 09:00 fredagen den 24 oktober och det var dags att flytta mig från uppvaket till avd 70D som är trauma avdelningen. Jag vet att jag sov hela vägen upp till mitt rum. Men vid receptionen på avd:en så vaknade jag och fick se min mamma och styvpappa sitta där och vänta på mig. Det var en glädje syn. Vi kom in i rummet och det första jag frågade var om dom kunde fixa en tv J. Sen berättade mamma att dom hade väntat hela kvällen igår och frågat flera gånger . är dom klara nu, nej var svaret. Två timmar senare samma fråga med samma svar och så hade varit hela tiden tillslut blev klockan så mycket att det var ingen idé utan det var bättre om dom kom tillbaka på morgonen. Vi satt där och pratade och jag somnade och vaknade med jämna mellanrum. Jag vaknade av att det stod ett läkarteam på ungefär 6-7 st och kollade på mina fingertoppar. Efter att dom noggrant kollat på dom så gick alla utom två. Dom berättade att dom ville göra en operation till för jag hade inte riktigt bra cirkulation i pekfingret.  Dom gick vidare ut ur rummet för att förbereda för operationen. Så kl 12 kom dom och hämtade mig igen. Jag genom gick samma procedurer som förra gången. Genom alla korridorer in till narkosläkarna, på med alla slangar, sen fick jag andas in den där gasen igen för att sedan en än gång försvinna in i drömmarnas värld.



*Trycksår


Trycksår


Foto: Leif Strandberg, sjukhusfotograf, Karolinska Universitetssjukhuset


Trycksår kallades tidigare liggsår. Såret beror på att trycket över ett visst kroppsområde varit så högt under en tid att blodcirkulationen rubbats. Oftast inträffar dessa tryckskador där ben ligger nära hud, det vill säga över ryggslutet, hälar, skulderblad, bakhuvud och sittbensknölar. Trycksår kan drabba äldre, sängliggande personer, men de kan även uppstå efter långa operationer, vid svår sjukdom och hos personer med skador i ryggraden.


Fortsättning följer....


Sorry!

P.g.a att jag har varit borta under helgen så kommer nästa del imorgon. Sorry att ni fått lov att vänta:(
Alltså imorgon måndag kommer nästa:)

R.I.P Kära Morfar.

Vill skänka en tanke till min morfar som har lämnat oss knappt 89 år gammal. Tack för tiden vi fått och sov gott min kära Morfar






Stilla, så stilla du käre nu slumrar


Borta från sjukdom och strid


Stor är vår saknad men dock vi Dig unnar


Vila i Frid

Tysk Jhon Ingemar Mattson
1919-2008

Extra inlägg! Bara för dig Henry!



Här kommer bilden på min Idol Henry! Ska till Uppsala imorgon , du kanske också är där då Henry.:)

Klicka på bilden för att komma till Aftonbladets artikel ----> Eller tryck här


HENRY


DEL 5 Husarrest har gjort...



DEL 5

Vägen till operationen


Jag vill börja med att hylla min nya IDOL Henry. Jag kollade på sjukhuset idag på tv 3. Där visade man en man som varit med om en arbetsolycka precis som jag. Skilnaden var bara att han nästan slitit av handen.Man upptäckte när man rätta till handen att de var cirkulation i lill och ring-fingret. Efter 17 timmar på operationsbordet och 7 operationer senare har dom satt dit den igen Helt otroligt.. När jag tänker efter så har jag sett Henry och vet vem han är. Jag minns också hur jag tänkte när jag låg på sjukhuset, för att trösta mig själv sa jag att det finns dom som har det värre. Henry är en av dom, HENRY min IDOL.

Jag försökte tidigare i del 3 att förklara hur människan regerar när den så fruktade olyckan är framme. Men hur regerar man efter självs olyckan? När chocken släpper och allt blir ett faktum. Vissa stänger in sig i sig själva och hela världen rasar till en början samman. Man har inte lust med någonting, man vill inte äta man önskade helst att man var död. Sen har man en kategori av förnekelse. Man vägrar inse sanningen om vad som hänt. Man försöker spela att allt är som vanligt och man kopplar bort dom "dåliga" känslorna. Sen har vi en kategori där man har bestämt sig till 110 % att man ska ta sig tillbaka till ett liv som liknar eller som helt innerhåller de saker som man tidigare haft. Jag skulle vilja säga att det inte spelar någon roll vad du råkar ut för, dit liv kommer aldrig bli som förut. Sen om det medför för eller nackdelar det kan bara du bestämma. Jag brukar säga till folk det är ingen fara människan är anpassningbar.


Själv låg jag på sjukhussängen, 21 år gammal ovetande hur många fingrar jag skulle ha på händerna resten av mitt liv, för mig tog det 3 dagar innan chocken släppte, då kramade mamma mig och sa

- "Bra låt det komma, jag visste att det skulle komma. Ingen kan vara så glad efter en sådan händelse som du varit med om".
Där ser ni vilken inverkan en drog har på människan känslomässiga beteende.


Sirenerna tjöt ovanför mig och där låg jag på båren och var lika förtjust som ett barn. Wow jag fick åka ambulans med sirener. Men tanken av allvaret i att dom var på fanns inte i min värld. Jag bara låg där med ett brett leende och jag pratade om allt mellan himmel och jord med dom 2 sjuksystrarna som satt där bak för att hålla koll på mig så jag mådde bra. Jag kan säga att så bra som jag mådde då har jag inte gjort under hela mitt liv. Alla känslor som bara sprutade ur min kropp. Ibland hade jag bara lust att gå av båren och krama dom 3 som var med i ambulansen.  Varför dom var 3 var på grund av att dom hade en elev med sig också. Jag kommer inte ihåg så mycket av vad vi pratade om , men en sak kommer jag väl ihåg. Det var att jag kläckte den stora idén att jag kunde ju börja plugga nu när jag ändå skulle vara sjukskriven. Så jag frågade dom om dom hade nått förslag. Vet att dom svarade nej , kanske förstod dom det jag inte hade förstått. Att all tid dom närmsta månaderna kommer att gå till rehabilitering.


Efter att ha färdats mellan mora och Uppsala på noll tid så var vi framme. Vi hade fått veta att vi skulle till avd 70 som är handkirurg/Ortoped avdelningen. Just nu är det svårt att ge ut några detaljer i berättelse eftersom mitt tillstånd var likt en hippie resa till Amsterdam. Man för mig med en rasande fart igenom sjukhus korridorerna. Lampor ovanför mig klumpar ihop sig till ett enda starkt ljussken. Efter att ha blivit skjusad igenom alla möjliga dörrar och hörn så träffar jag då äntligen läkarna och en del av kirurgerna. Det finns två personer jag minns och som jag för alltid kommer att minas. Det är kirurg läkaren Johanna och min nuvarande läkare Monica. Dom tog försiktigt av det förband som man hade satt på för att förhindra blödningen. Jag kommer ihåg läkarnas stumma reaktion när dom såg fingrarna, dom tittade sen hörde man bara mm, ja, humm, jaa, mmm, allt för inte ge mig varken dåliga nyheter eller bra. Sedan kände jag en enorm lust att titta. Min kropp sa till mig att detta måste du se annars kommer du under hela ditt liv grubbla om hur det såg ut. Jag skulle få leva med fantasi bilder om hur skadad jag egentligen var. Det var ingen vacker syn kan jag tala om men jag är otroligt glad att jag fick se dom även fast läkarna avrådde mig. På grund av risken för att jag skulle svimma. Tänker med respekt för min familj , mina vänner och alla ni övriga som läser, inte förklara bilden av handen, här i blogen. Utan vill man veta får man personligen fråga!


Efter att dom snabbt rönkat min hand satte läkarna av mot operationssalen för att förberedda, samtidigt tog 2 sjuksystrar hand om mig. En av dom var Eva hon kommer jag ihåg, och hon hjälper mig även idag dom gånger jag är i Uppsala. Dom började med att ta av mig mina kläder ,för att sedan sätta på mig den vackra sjukhus outfiten. Jag kände ett enormt tryck i blåsan, så vi bestämde att vi skulle göra en avstickare på vägen mot operationen. Men efter att förgäves försökt pinka gav jag upp och la mig i sängen för vidare färd. Jag kommer ihåg hur jag hela tiden påminde sköterskorna att doktorn måste sätta på en katteter annars skulle jag pissa på mig. Ni kan tänka er ett tjatande fyllo som ligger och tjatar, lovar du, ni måste lova, jag vill inte kissa på mig mitt under operation! Man för mig till en vänt sal där man frågar ut mig om allt möjligt, har du allergier, någon medicin du inte tål, mitt personnummer för 1000:de gången, har du någon gång haft problem med hjärtart etc. Nu kommer narkosläkaren ut och dom två sköterskorna lämnar över och önskar mig lycka till. Mannen för mig mellan alla möjliga slussar tills vi kommer in till ett rum som är alldeles sterilt och fullt med grönkläda människor. Detta är rummet där jag ska sövas. Dom parkerar upp sängen bredvid en brits, därefter flyttar man mig över till den andra. Jag har en narkos läkare på högersida, en på vänstersida och en vid fotenden och en vid huvudet. Den på v- sida satte fast en pump i min axel som efter operationen skulle ge mig smärtstillande ut i armen. Dom på h-sida satte fast sugproppar på mitt bröst. Den vid fotleden såg till att jag inte korsade mina fötter. Slutligen den vid huvudet sköte munstycket som jag skulle andas in sömnmedlet igenom. Man satte munstycket mot mina läppar ,bad mig att andas igenom det och efter en stund kände jag en äcklig smak av typ järn. Därefter bad dom mig att ta ett djupt andetag. Där efter blev allt svart och jag kommer att vakna 9 timmar senare ovetande om hur många fingrar jag skulle vakna med!




Fortsättning följer...




Stratovarius - Fantasia



Veckans låt:) Ni som gillar lite hård rock bör lyssna på denna. Ganska lång men det är fantastiskt bra! Peace

DEL 4 Husarrest har gjort...




DEL 4 Svensksjukvård


Svensk sjukvård är ständigt mittpunkten i folks samtals ämne. Man frågar sig , har vi bra sjukvård , varför vi har så långa vårdköer etc. etc. Jag har av egen erfarenhet bara fått uppleva, en kanske max en och halv timmes väntan för att jag skulle undersöka halsen för att se så jag inte hade halsfluss eller nått liknande. Sen vet jag kompisar som suttit upp till 4 timmar med en bruten arm innan vård. VA! Utbrister man oftast, även ett ord som skandal slinker ur hals öppningen.  Man träffar folk som går runt med onda knän, höfter m.m. . Dom säger att det är då fan att man aldrig kan få vård. Jag håller med till en vis del. Klart man inte vill gå och ha ont och att man ska behöva vänta månader innan remissen dyker ner i brevlådan.  Men jag ska försöka ge er ett annat perspektiv på den svenska sjukvården, DEN ÄR TAMIFAN DEN BÄSTA JÄVLA SJUKVÅRD I VÄRLDEN!  Man kan säga att jag uttryckte min åsikt i klar och direkt svenska. Det jag vill säga är att brutna ben eller hals ont, det kanske gör för jävla ont men det är inte livshotande. Så jag menar alltså att den akutvård vi har och alla dessa speciallister vi har ska vi vara stolta över. För är det akut då går det undan det kan jag lova och det ska jag även försöka beskriva!


OBS Tiderna som framkommer i denna del, ta dom med en nypa salt eftersom det ungefära tider från ett morfin påverkat minne!OBS


Kl är 07:30 personalen på akuten i Mora har precis blivit meddelade av Siljans Charks receptionist att en bil är på väg med en av de anställda som precis har satt handen i en knivstans. Det har gjort att personen har djupa skärsår på 4 fingrar på den högra handen. 3 sjuksystrar och en överläkare gör sig klara för att ta i mot den skadade. Även en stackars kvinna som är på sin praktik från sjuksyster utbildningen gjorde sig redo, men efter den syn hon snart ska bevittna kan jag tänka mig att hon numera har hoppat av.


Sittande i bilen med min vänstra hand runt min högra handled satt jag i bilen på väg mot akuten i Mora minns jag hur den värsta smärtan kom sig smygande på när vi närmar oss Statoil Kristineberg och jag säger gång på gång - Fan vad klantig jag är. Då vet jag att Patrick sa något. Det var enkelt och en lugnande klyscha men jag kommer ihåg att det lilla gjorde mig stark och det gjorde att jag inte ens i akutens stundande närvaro tappade hoppet om att detta ska jag fixa. Det han sa var - Det är lugnt dom där syr dom tillbaka. Inget märkvärdigt sagt men ack så behövande.


Efter ett rejält gaspådrag vid noretrondellen var vi framme vid entrén till akuten. Vi gick direkt in och utan ett ord från varken oss eller personalen visades jag in i ett rum och dom bad mig att lägga mig på en smal brits. Patrick frågade om han skulle ringa någon men jag sa nej , tänkte att det var bäst att jag ringde mamma själv! Jag hade även en baktanke med det. Jag tänkte att jag ber dom att söka min bror Mattias först (han är läkare där) för hann han dit först innan mamma så behövde jag inte oro mig för att mamma skulle vara där ensam eftersom jag viste att mamma skulle ta det hårt. ##### var siffrorna jag slog på telefonen.



•-          Ica maxi Annika!

•-          Hej Mamma, det är Christoffer

•-          Hej gubben

•-          Mamma, bli inte rädd nu, men jag ligger på akuten. För jag har skadat handen.

•-          Vad säger du? (mamma börjar gråta)

•-          Det är ingen fara mamma jag är okey.

•-          Ja men jag kommer.'

•-          Nejdå mamma du behöver inte!

•-          Jo jag kommer nu!

•-          Okey hej då

•-          Hej


Än idag när jag tänker på den förtvivlade röst mamma hade får jag en klump i magen och tårarna är inte långt borta.


Nu när jag viste att mamma var på väg var jag extra noga med att dom snabbt lindade om handen så att mamma inte skulle få se skadorna. Vid detta skede och även när jag pratade med mamma var jag så full med morfin att jag låg där på britsen fullt medvetande om vad som hände, men jag hade en känsla av att jag var i paradiset. Samtidigt som en läkare klippte upp handsken på ena sidan och praktikant syrran satt på andra och försökte ge sitt stöd i situationen. Låg jag där hög som en skorsten och skämtade med syster Anna om att jag såg rosa elefanter.Då anländer min bror och jag glömmer aldrig hans ansiktes uttryck, den bleka färgen och blicken som talade om att hans rädsla strömmade igenom kroppen.


Läkaren var klar med att lägga om handen , så jag gav klart tecken att släppa in mamma. Mamma gjorde entré igenom den vita sjukhus dörren med en flod av tårar samtidigt som hon skakade av rädsla. Hon pussade mig och berättade att hon älskar mig. Jag säger till mamma att hon inte behöver vara rädd det fixar sig.


Överläkaren har bestämt att jag ska flyttas akut till Akademiska Sjukhuset i Uppsala för vidare vård. Mamma säger att hon vill åka med, men hon får tyvärr inte. Då vänder hon sig till mig och säger vi kommer efter. Men jag var så hög och hade ingen riktig verklighets uppfattning så jag sa att det behövde inte mamma. För i den världen jag levde just då, så skulle jag komma hem samma kväll för jag skulle ju BARA sy tillbaka mina fingrar.


 Man rullar ut mig till ambulans mottagningen där jag träffar dom tre som ska köra mig. Dom flyttar mig till en annan bår där man kopplar fast mig och man kör in mig så jag har min rygg i ambulansens färdriktning. Med ett brett leende vinkar jag hej då till min mamma och bror samtidigt som bakluckan går igen och jag kan bara se hur min gråtande mamma försvinner ju längre bort ambulansen kommer från sjukhuset.


Mellan 09- 09:30 slog man på sirenerna för att påbörja min första resa till Akademiska , men jag kommer senare inse att det knappast blir min sista!


Fortsättning följer....













DEL 3 Husarrest har....




Husarresten har gjort mig till bloggare!!DEL 3..

  

Kniven


Det finns en fråga som jag tror alla har ställt till sig själva någon gång i livet. Hur skulle jag reagera i en kritisk situation? Jag har undrat det tusen gånger , har tänkt att vad skulle jag göra om jag hittade min vän liggande på vägen och behöver hjälp av olika anledningar , kanske blivit svårt misshandlad, fått hjärtfel etc, etc.  Jag menar att alla reagerar olika i nödkrävande stuationer. Det är inget vi kan styra över utan alla kroppar har olika försvaras mekanismer som talar om för oss hur vi ska agera. Man kan bli helt hysterisk och drabbas av panik eller vissa blir helt stela och försvinner in i en glaskula, sen finns dom som uppfattar situationen och agerar efter den, som direkt ser det allvarliga och gör allt för att lösa det på bästa sett. Efter olyckan har jag fått svar på villken kategori jag tillhör. Efter att ha utvärderat mitt agerande i samband med att jag skadade mig och i samband mitt agerande när det handlade om minuter och snabba beslut.  Så kommer jag  fram till att jag är den personen man alltid vill ha vid sin sida om man råkade ut för nått, eller den personen som är först på plats om du varit med om en olycka.  Med dom orden får ni själva lista ut villken kategori jag tillhör.


Jag hade lutat mig åt högersidan för att titta så att plasten åkte under stålkanten. Då hör jag ljudet av maskinen när den släpper ut allt luft ur trycklufts behållarna, när man hör det ljudet då vet man att snart drar den fram plasten ett snep. När ljudet kommer känner jag samtidigt den äckligaste känslan jag haft i min kropp. Jag känner bara att nått går av i kroppen, men vad har jag inte lyckats lokaliserat än. Jag kände att nått gick av på högra armen men det strålade i hela armen och det slog mig detta är inte bra.  Jag lutade upp mig igen så blicken var ovanför maskinen. Då uppenbarar sig allt. Handen sitter fast i maskinens kniv. Den stålkant som jag uppmärksammade tidigare var maskinens kniv. Där stod jag med blicken mot finger topparna som satt på ena sidan av kniven och handen på andra sidan. Min allra förrst tanke var : snälla låt topparna följa med när jag tar bort handen!!


Jag kände en enorm adrenalin kick som sprutade i mig likt en trägårdsslang på sommaren. Jag förstod direkt att det var sjukhuset som gällde så snabbt som möjligt. Jag slog av maskinen tog bort handen tittade på den och konstaterade att alla 4:a fingrar satt kvar men kniven hade trängt djupt ner i fingrarna och för stunden förlamat dom. Tidigare hade jag även sagt : Aj fan jag sitter fast. Detta hade några kollegor uppfattat, men dom förstod inte riktigt vad som hänt.

Jag stabiliserade handleden men min vänstra hand och sprang mot expedition för att leta upp Patrick som jag pratat med tidigare, därför visste jag att han var i närheten. Inne i korvkylen hittade jag honom.  Jag öppnade dörren och sa till honom att vi snabbt måste till akuten för att jag har fastnatt i maskinen.  Utan ett ord reagerade han blixtsnabbt och vi rusade mot bilen. Patrick tog även en plastpåse som han satte runt handen eftersom det droppade blod över hela golvet.  Vi sprang mot utgången men vi stannade till vid trappen som går till Patricks kontor. Han sprang upp efterbilnyklarna, jag hörde även hur han ropade till hon i receptionen ; ring akuten direkt och berätta att vi kommer. Samtidigt som jag stod där nere och väntade på Patrick ,kommer jag ihåg att folk hade samlats utanför dörren som går till den avlånga korridoren.  Speciellt ett ansikte kommer jag ihåg det var ,Affes.  Han hade ett uttryck i ansiktet som visade undran och sorg. Den bilden kommer jag aldrig glömma.

Patrick kom och dom andra kunde bara se hur vi försvann ut igenom den röda dörren och ut i den mörka vinterkylan. Dom fick stå kvar där med tankarna, vad var det som egentligen hände?


Försättning följer....


OBS!!!

Vill bara tala om att det kommer en bild på maskinen längre ner, listan med förklaringen för alla dom där delarna finns längre ner på sidan , nedanför bilden !!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0