Noddes

Husarresten har gjort mig till bloggare!!DEL 3..

Kniven

Det finns en fråga som jag tror alla har ställt till sig själva någon gång i livet. Hur skulle jag reagera i en kritisk situation? Jag har undrat det tusen gånger , har tänkt att vad skulle jag göra om jag hittade min vän liggande på vägen och behöver hjälp av olika anledningar , kanske blivit svårt misshandlad, fått hjärtfel etc, etc.  Jag menar att alla reagerar olika i nödkrävande stuationer. Det är inget vi kan styra över utan alla kroppar har olika försvaras mekanismer som talar om för oss hur vi ska agera. Man kan bli helt hysterisk och drabbas av panik eller vissa blir helt stela och försvinner in i en glaskula, sen finns dom som uppfattar situationen och agerar efter den, som direkt ser det allvarliga och gör allt för att lösa det på bästa sett. Efter olyckan har jag fått svar på villken kategori jag tillhör. Efter att ha utvärderat mitt agerande i samband med att jag skadade mig och i samband mitt agerande när det handlade om minuter och snabba beslut.  Så kommer jag  fram till att jag är den personen man alltid vill ha vid sin sida om man råkade ut för nått, eller den personen som är först på plats om du varit med om en olycka.  Med dom orden får ni själva lista ut villken kategori jag tillhör.

Jag hade lutat mig åt högersidan för att titta så att plasten åkte under stålkanten. Då hör jag ljudet av maskinen när den släpper ut allt luft ur trycklufts behållarna, när man hör det ljudet då vet man att snart drar den fram plasten ett snep. När ljudet kommer känner jag samtidigt den äckligaste känslan jag haft i min kropp. Jag känner bara att nått går av i kroppen, men vad har jag inte lyckats lokaliserat än. Jag kände att nått gick av på högra armen men det strålade i hela armen och det slog mig detta är inte bra.  Jag lutade upp mig igen så blicken var ovanför maskinen. Då uppenbarar sig allt. Handen sitter fast i maskinens kniv. Den stålkant som jag uppmärksammade tidigare var maskinens kniv. Där stod jag med blicken mot finger topparna som satt på ena sidan av kniven och handen på andra sidan. Min allra förrst tanke var : snälla låt topparna följa med när jag tar bort handen!!

Jag kände en enorm adrenalin kick som sprutade i mig likt en trägårdsslang på sommaren. Jag förstod direkt att det var sjukhuset som gällde så snabbt som möjligt. Jag slog av maskinen tog bort handen tittade på den och konstaterade att alla 4:a fingrar satt kvar men kniven hade trängt djupt ner i fingrarna och för stunden förlamat dom. Tidigare hade jag även sagt : Aj fan jag sitter fast. Detta hade några kollegor uppfattat, men dom förstod inte riktigt vad som hänt.

Jag stabiliserade handleden men min vänstra hand och sprang mot expedition för att leta upp Patrick som jag pratat med tidigare, därför visste jag att han var i närheten. Inne i korvkylen hittade jag honom.  Jag öppnade dörren och sa till honom att vi snabbt måste till akuten för att jag har fastnatt i maskinen.  Utan ett ord reagerade han blixtsnabbt och vi rusade mot bilen. Patrick tog även en plastpåse som han satte runt handen eftersom det droppade blod över hela golvet.  Vi sprang mot utgången men vi stannade till vid trappen som går till Patricks kontor. Han sprang upp efterbilnyklarna, jag hörde även hur han ropade till hon i receptionen ; ring akuten direkt och berätta att vi kommer. Samtidigt som jag stod där nere och väntade på Patrick ,kommer jag ihåg att folk hade samlats utanför dörren som går till den avlånga korridoren.  Speciellt ett ansikte kommer jag ihåg det var ,Affes.  Han hade ett uttryck i ansiktet som visade undran och sorg. Den bilden kommer jag aldrig glömma.

Patrick kom och dom andra kunde bara se hur vi försvann ut igenom den röda dörren och ut i den mörka vinterkylan. Dom fick stå kvar där med tankarna, vad var det som egentligen hände?

Försättning följer....