Noddes

Husarresten har gjort mig till bloggare!!DEL 3..

Kniven

Det finns en fråga som jag tror alla har ställt till sig själva någon gång i livet. Hur skulle jag reagera i en kritisk situation? Jag har undrat det tusen gånger , har tänkt att vad skulle jag göra om jag hittade min vän liggande på vägen och behöver hjälp av olika anledningar , kanske blivit svårt misshandlad, fått hjärtfel etc, etc.  Jag menar att alla reagerar olika i nödkrävande stuationer. Det är inget vi kan styra över utan alla kroppar har olika försvaras mekanismer som talar om för oss hur vi ska agera. Man kan bli helt hysterisk och drabbas av panik eller vissa blir helt stela och försvinner in i en glaskula, sen finns dom som uppfattar situationen och agerar efter den, som direkt ser det allvarliga och gör allt för att lösa det på bästa sett. Efter olyckan har jag fått svar på villken kategori jag tillhör. Efter att ha utvärderat mitt agerande i samband med att jag skadade mig och i samband mitt agerande när det handlade om minuter och snabba beslut.  Så kommer jag  fram till att jag är den personen man alltid vill ha vid sin sida om man råkade ut för nått, eller den personen som är först på plats om du varit med om en olycka.  Med dom orden får ni själva lista ut villken kategori jag tillhör.

Jag hade lutat mig åt högersidan för att titta så att plasten åkte under stålkanten. Då hör jag ljudet av maskinen när den släpper ut allt luft ur trycklufts behållarna, när man hör det ljudet då vet man att snart drar den fram plasten ett snep. När ljudet kommer känner jag samtidigt den äckligaste känslan jag haft i min kropp. Jag känner bara att nått går av i kroppen, men vad har jag inte lyckats lokaliserat än. Jag kände att nått gick av på högra armen men det strålade i hela armen och det slog mig detta är inte bra.  Jag lutade upp mig igen så blicken var ovanför maskinen. Då uppenbarar sig allt. Handen sitter fast i maskinens kniv. Den stålkant som jag uppmärksammade tidigare var maskinens kniv. Där stod jag med blicken mot finger topparna som satt på ena sidan av kniven och handen på andra sidan. Min allra förrst tanke var : snälla låt topparna följa med när jag tar bort handen!!

Jag kände en enorm adrenalin kick som sprutade i mig likt en trägårdsslang på sommaren. Jag förstod direkt att det var sjukhuset som gällde så snabbt som möjligt. Jag slog av maskinen tog bort handen tittade på den och konstaterade att alla 4:a fingrar satt kvar men kniven hade trängt djupt ner i fingrarna och för stunden förlamat dom. Tidigare hade jag även sagt : Aj fan jag sitter fast. Detta hade några kollegor uppfattat, men dom förstod inte riktigt vad som hänt.

Jag stabiliserade handleden men min vänstra hand och sprang mot expedition för att leta upp Patrick som jag pratat med tidigare, därför visste jag att han var i närheten. Inne i korvkylen hittade jag honom.  Jag öppnade dörren och sa till honom att vi snabbt måste till akuten för att jag har fastnatt i maskinen.  Utan ett ord reagerade han blixtsnabbt och vi rusade mot bilen. Patrick tog även en plastpåse som han satte runt handen eftersom det droppade blod över hela golvet.  Vi sprang mot utgången men vi stannade till vid trappen som går till Patricks kontor. Han sprang upp efterbilnyklarna, jag hörde även hur han ropade till hon i receptionen ; ring akuten direkt och berätta att vi kommer. Samtidigt som jag stod där nere och väntade på Patrick ,kommer jag ihåg att folk hade samlats utanför dörren som går till den avlånga korridoren.  Speciellt ett ansikte kommer jag ihåg det var ,Affes.  Han hade ett uttryck i ansiktet som visade undran och sorg. Den bilden kommer jag aldrig glömma.

Patrick kom och dom andra kunde bara se hur vi försvann ut igenom den röda dörren och ut i den mörka vinterkylan. Dom fick stå kvar där med tankarna, vad var det som egentligen hände?

Försättning följer....

Affe- Han är ursprungligen från Peru, så det där med att han heter Affe det är nog för att han vill försvenska sig lite.  Denna man är den jag stod närmast, vi hade riktigt roligt tillsammans. Älskar hans historier, hans kommentarer eller när han och Uffe bråkade, det var alltid lika roligt haha...Det är Affe man alltid snackar skit med, när det var fika eller vid maskinerna. Han är toppen!

Uffe-  Denna man är en äkta eldsjäl, en man med eld i rumpan ,som springer och stressar men han gör det på ett stilfullt sätt så det blir så roligt, eller hur Affe?;) Denna man avgudar jag för att han är trygg i sig själv  och det liv han lever. Nog för att det är ett j'vla tjat om Eva och Torbjörn varje dag ,men jag vet att han är stolt över sin fru och son, därför pratar han mycket om dom också. Sen är det alltid krig mellan mig och Uffe när det gäller Leksand eller Mora och när det gäller Innebandy eller Hockey- jag är ledsen men jag vinner oftastJ..

Roine- Vilken stjärna, charkens egna komiker. Han kommer från Älvdalen och han pratar riktigt, riktigt grov älvdalsdialekt. Varje gång Roine sprang förbi paketeringen så stannade han till, sen kom han fram till mig och immeterade någon från charken eller någon kändis sen skratta så vi knappt kunde stå. Immetationen var hans grej och han var väldigt duktig och eftersom jag är teater intresserad , delade vi samma intressen jag och Roine. Dessutom hade vi samma åsikter om saker och ting. Vi tänkte ganska lika. Sen på fredagar slutade nästan alla 10:15, fast jag och Roine och några andra jobbade till 16. Då brukade mesta dels av tiden gå åt att vara hos Roine och höra på hans immetationer och även göra ett gott försök själv. Roine han är solstrålen i mörkret!

Jag hade precis fått på mig handskarna när Affe kommer fram till mig och säger :

- 5 minuter, kom!

Jag tittade på honom sedan berättade jag att jag har nyss börjat så det är nog ingen bra idé. Äcch sa Affe det är lugnt du får för Uffe sedan skrattade vi och Affe gick vidare. Det var ett litet internt skämt som bara jag och Affe fattar..;).

När Affe hade gått gick jag mot den orangea och avlånga maskinen för att göra den klar för Jägargrill. Maskinen jag skulle arbeta med heter dixi-maskin. Denna använder vi för att vakumpacka paketen. Om ni tänker er ett grillkorvs-paket det är såna vi gör i denna maskin. Se figuren sen där ni kan få en bild av hur den ser ut. När jag kommer fram ser jag att någon har skurit av den övre delen av plasten, maskinen är fortsatt med 2 olika plaster, en som kommer underifrån som man gör själva skålen av. Sedan en som kommer ovanifrån som blir själva locket. Det var alltså den övre som var avskuren. Samtidigt som jag kommer fram till maskinen kommer min produktions chef Patrick fram till mig. Han frågar om jag mår bra och hur det går med hockey. Jag berättar att vi hade premiär i tisdags mot  Häradsbyggden och att vi vann med 4-2. Där efter frågar han mig vad jag skulle göra nu . Jag berättade att det var dags att göra jägargrill. Okey sa han med ett leende och fortsatte vidare på sin morgon runda.

Efter att ha upptäckt att plasten var avskuren slog det mig, att dom dagarna tidigare hade lagat maskinen eftersom det läckte luft från den delen som gör vakuum i påsarna. Det jag inte uppmärksammade var att skyddsplexi skivorna inte var på sin plats utan det var helt öppet vid den delen av maskinen. Jag tänkte att om jag startar maskinen så åker nog plasten i rättbana igen och gör den inte det så är det bara att jag hjälper plasten under den lilla stålkanten. Så jag startade maskinen , som jag trodde så åkte plasten ovanför stålkanten. Så jag tog tag i främre änden av plasten och pila den under stålkanten. Då känner jag en obeskrivligt äcklig känsla och det var då jag upptäckte att jag kommer få sakna dom plexiplattorna resten av mitt liv!

Fortsättning följer....  

Jag har precis vaknat efter att ha blivit väkt av en anemerad ljudsignahl från min mobil. Den gör inte direkt att jag vill dra undan det varma täcket och hoppa ur sängen. Jag är även väldigt trött denna morgon, det är jag oftast men denna morgon var jsg lite extra trött villket säkert beror på att det närmar sig slutet av veckan. Ett annat själ till att jag inte vill hoppa ur sängen är för att jag vet att det är dax för ännu en arbetsdag. Arbetet som jag pratar om är mitt jobb på Siljans Chark.
 
Där hade jag i huvudsak uppgiften att paketera olika korvar som ex Varmkorv, Grillkorv, Falukorv m.m. Jag började min tid på charken redan sommaren 07 men då varade min tid endast i 11 veckor. Eftersom jag hade bestämt mig för att flytta till Norge. Den 1 september 2008 ett år efter flytten till Norge, bestämde jag mig för att jag skulle flytta hem igen efter att Ore hockey velat ha hem mig och jag började spela för dom. Direkt efter hemkomsten började jag leta jobb. Efter en månad av sökande men utan resultat tog jag beslutet att kontakta min tidigare arbetsgivare på Siljans Chark. Detta gav resultat direkt. Jag var där torsdag den 2 sep och dom ringde mig den 7 och frågade mig om jag kunde jobb resten av veckan. Svaret blev naturligtvis JA... En vecka förlängdes till den 7 November månaden efter.....

Kl 06:50

Vid den här tiden har jag precis anlänt till charken. Jag stiger ur bilen och möter direkt den kalla väg av kyla som jag känner så fort näsan tar sig utanför bilens innegräns. Jag stänger dörren och låser bilen, börjar sedan gå mot den stora röda dörren som tar mig in till fabriken. Men först måste jag dra mitt kodkort som bekräftar att jag har behörighet att ta mig in. Dörren leder mig in i en lång vågrätt korridor som är väldigt upplyst. Det är skönt eftersom det får en att bli lite piggare.. Direkt efter dörren viker jag till höger och går mot matsalen för att lämna min matlåda i kylen, men jag passar även på att visa min artighet genom att hälsa på mina arbetskamrater som har samlats för att ta en snabb fika.
 Jag fortsätter sedan vidare ut mot den upplysta korridoren för att gå ner till herrarnas omklädningsrum. Där inne byter jag ut min mjukiskläder mot en vit rock, vita byxor och en nät mössa. Dessa kläder är helvita och sterila eftersom vi inte ska sprida bakterier som gärna lever i våra kläder.

Kl 07:00

Det är nu dax för mig att arbeta, så jag knäpper knapparna på min rock, sätter sedan på mig min vackra nätmössa. Jag går ännu en gång ut i den upplysta korridoren. Där möter jag min avd.Chef Jocke. Han skämtar som vanligt om att jag har försovit mig eftersom alla andra börjar kl 06:00. Efter en stunds skämt , gick vi vidare till det allvarliga. Jocke berättade att jag kunde gå in och börja förbereda för Jägargrill så skulle jag få hjälp efter deras fika paus.
Jag öppnade sedan ännu en dörr. Denna dörr ledde mig in till själva fabriken. Där möts man av den ständiga lukten av korv och kylan efter alla kylrum som finns runt om i fabriken eftersom 99,9% av det vi producerar är kylprodukter.
Nu är det dax att ta sikte mot stämpelklockan...

Kl 07:01

Precis nu drar jag mitt kort, men jag skyller den där minuten på Jocke. Jag går sedan igenom våran hygienstation där man noga tvättar händerna och def-infekterar skosulorna. Stannar sedan till utanför Jockes kontor där hänger det en lapp där det står vad som ska göras vid varje maskin och vart varje person ska vara. Som vanligt skulle jag vara i packeteringen och jägargrillen skulle göras på dixi2; alltså den gammla maskinen. Efter att studerat och tagit vad jag skulle göra begav jag mig till skåpet där vi har handskar m.m. Eftersom jag bara skulle förbereda maskinen så nöjde jag mig med ett par vita bomullshandskar. Dom använder vi främst för att inte frysa om fingrarna.
Men inom 5-8 minuter ska det visa sig att frysa om fingrarna är mitt minsta bekymmer i framtiden.....

Fortsättning följer....