Husarrest har gjort mig till bloggare!! DEL 2

Husarresten har gjort mig till bloggare!! DEL 2

Saknaden av plexiplattorna



Pågrund av dom monotomiska arbetsuppgifter vi har hade jag nog inte överlevt dagarna på charken utan mina arbetskamrater. Men det är väl så det brukar vara på en arbetsplats, alla har vi våra karaktärer. Jag vill framhålla speciellt tre stycken som gjorde mina dagar på jobbet enklare.


Affe-
Han är ursprungligen från Peru, så det där med att han heter Affe det är nog för att han vill försvenska sig lite.  Denna man är den jag stod närmast, vi hade riktigt roligt tillsammans. Älskar hans historier, hans kommentarer eller när han och Uffe bråkade, det var alltid lika roligt haha...Det är Affe man alltid snackar skit med, när det var fika eller vid maskinerna. Han är toppen!


Uffe-
 Denna man är en äkta eldsjäl, en man med eld i rumpan ,som springer och stressar men han gör det på ett stilfullt sätt så det blir så roligt, eller hur Affe?;) Denna man avgudar jag för att han är trygg i sig själv  och det liv han lever. Nog för att det är ett j'vla tjat om Eva och Torbjörn varje dag ,men jag vet att han är stolt över sin fru och son, därför pratar han mycket om dom också. Sen är det alltid krig mellan mig och Uffe när det gäller Leksand eller Mora och när det gäller Innebandy eller Hockey- jag är ledsen men jag vinner oftastJ..


Roine
- Vilken stjärna, charkens egna komiker. Han kommer från Älvdalen och han pratar riktigt, riktigt grov älvdalsdialekt. Varje gång Roine sprang förbi paketeringen så stannade han till, sen kom han fram till mig och immeterade någon från charken eller någon kändis sen skratta så vi knappt kunde stå. Immetationen var hans grej och han var väldigt duktig och eftersom jag är teater intresserad , delade vi samma intressen jag och Roine. Dessutom hade vi samma åsikter om saker och ting. Vi tänkte ganska lika. Sen på fredagar slutade nästan alla 10:15, fast jag och Roine och några andra jobbade till 16. Då brukade mesta dels av tiden gå åt att vara hos Roine och höra på hans immetationer och även göra ett gott försök själv. Roine han är solstrålen i mörkret!


Jag hade precis fått på mig handskarna när Affe kommer fram till mig och säger :

- 5 minuter, kom!

Jag tittade på honom sedan berättade jag att jag har nyss börjat så det är nog ingen bra idé. Äcch sa Affe det är lugnt du får för Uffe sedan skrattade vi och Affe gick vidare. Det var ett litet internt skämt som bara jag och Affe fattar..;).


När Affe hade gått gick jag mot den orangea och avlånga maskinen för att göra den klar för Jägargrill. Maskinen jag skulle arbeta med heter dixi-maskin. Denna använder vi för att vakumpacka paketen. Om ni tänker er ett grillkorvs-paket det är såna vi gör i denna maskin. Se figuren sen där ni kan få en bild av hur den ser ut. När jag kommer fram ser jag att någon har skurit av den övre delen av plasten, maskinen är fortsatt med 2 olika plaster, en som kommer underifrån som man gör själva skålen av. Sedan en som kommer ovanifrån som blir själva locket. Det var alltså den övre som var avskuren. Samtidigt som jag kommer fram till maskinen kommer min produktions chef Patrick fram till mig. Han frågar om jag mår bra och hur det går med hockey. Jag berättar att vi hade premiär i tisdags mot  Häradsbyggden och att vi vann med 4-2. Där efter frågar han mig vad jag skulle göra nu . Jag berättade att det var dags att göra jägargrill. Okey sa han med ett leende och fortsatte vidare på sin morgon runda.


Efter att ha upptäckt att plasten var avskuren slog det mig, att dom dagarna tidigare hade lagat maskinen eftersom det läckte luft från den delen som gör vakuum i påsarna. Det jag inte uppmärksammade var att skyddsplexi skivorna inte var på sin plats utan det var helt öppet vid den delen av maskinen. Jag tänkte att om jag startar maskinen så åker nog plasten i rättbana igen och gör den inte det så är det bara att jag hjälper plasten under den lilla stålkanten. Så jag startade maskinen , som jag trodde så åkte plasten ovanför stålkanten. Så jag tog tag i främre änden av plasten och pila den under stålkanten. Då känner jag en obeskrivligt äcklig känsla och det var då jag upptäckte att jag kommer få sakna dom plexiplattorna resten av mitt liv!


Fortsättning följer....  




Kommentarer
Postat av: mamma

Du vet precis hur du ska få din mamma att gråta.

Älskar dig

2008-11-23 @ 20:55:50
Postat av: Brorsbarn Pontus

men farmor då:)

2008-12-08 @ 17:14:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0