Noddes

DEL 6 -Trycksår

Det är svårt att sätta sig in i en förälders tankar och känslor när dens barn råkar ut för en svår olycka. Jag vet att när jag låg på britsen i Mora så var inte mina fingrar den största rädsla utan det var ,Hur ska mamma reagera? Det är liksom lite speciellt med mammor. Jag visste att pappa och min styvpappa absolut skulle bli oroliga men dom tar det på ett annat sätt, dom hanterar det helt annorlunda. Jag kan inte prata för andra men jag vet då att jag har en mamma som alltid sätter sina barn i första ledet och vi är hennes allt. Jag har också alltid haft en speciell relation med min mamma, det är nog främst för att jag är mer lik henne eller kanske för att jag är yngsta barnet:D! Ne men jag har alltid varit en mamma gris. Därför var det extra jobbigt att behöva ringa min mamma och berätta att jag ligger på akuten.  Jag var väldigt noga med att handen var lindad innan mamma fick komma in. Mamma var helt förstörd. Då vet jag att jag sa- mamma gråt inte, jag kommer bli bra och jag lever. Då svara mamma - ja jag vet , men jag tycker så himla synd om dig. Pappor i all ära och jag älskar verkligen mina föräldrar över allt annat. Men i dessa situationer kan nog alla hålla med om att det där med mammor är väldigt speciellt.

Jag hör en röst som ropar mitt namn. Svagt kan jag i huvudet höra någon säga Christoffer, Christoffer. Det blir bara tydligare och tydligare. Jag vaknar och ser en kvinna stå ovanför mig och hon stryker sin hand igenom luggen och fortsätter vidare mot bakre delen av huvudet samtidigt säger hon hej. Jag började titta mig om kring, undrande om vart jag var. Sköterskan berättade att mamma och Thomas hade åkt till hotellet men dom skulle komma tillbaka imorgon. Då frågade jag; vad är klockan? Kvart i tolv svarade hon. VA? Hur länge opererade dom mig? Dom höll på i drygt 9 timmar. Oj, vet jag att jag tänkte sen somnade jag igen.  Jag vaknade senare av att dom var och kollade min hand.  Jag kände en väldig smärta i bakhuvudet och vid svanken och även vid sidan av båda fötterna. Det gjorde hemskt ont. Så jag frågade varför jag hade så ont. Dom tittade på dom olika ställena och konstaterade att jag hade fått trycksår*.  Det brände verkligen på dom olika ställena och i dag har jag en kal fläck efter såret på bakhuvudet. Efter att det läkt kunde jag dra av stora tussar av hår. Jag vet att jag sov knappt nått den natten. Det berodde på att varje timme kom dom och kollade så jag hade cirkulation i fingrarna, sen varje kvart så kände jag nått som verkligen tryckte ihop min vänstra arm. Det var en enorm kraft , sen släppte den bara. Det var en automatisk blodtrycks maskin som satt på armen. Så jag kommer ihåg att jag vakna och somna hela natten. Sen på morgonen innan sköterskan skulle gå hem berättade hon, att jag flera gånger under natten vänt mig mot det lilla bås som dom satt i och vinkat till henne med syfte att hon skulle komma. Men varje gång hon kom fram till sängen hade jag somnat om. 

Dom hade gipsat min arm från fingertopparna till mitten av bicepsen och det vägde bly kan jag lova. Jag kunde inte röra armen en millimeter. Så där låg jag , hög av alla droger med ett värmetäcke över hela kroppen så jag trodde jag skulle svettas bort.

Kl var 09:00 fredagen den 24 oktober och det var dags att flytta mig från uppvaket till avd 70D som är trauma avdelningen. Jag vet att jag sov hela vägen upp till mitt rum. Men vid receptionen på avd:en så vaknade jag och fick se min mamma och styvpappa sitta där och vänta på mig. Det var en glädje syn. Vi kom in i rummet och det första jag frågade var om dom kunde fixa en tv J. Sen berättade mamma att dom hade väntat hela kvällen igår och frågat flera gånger . är dom klara nu, nej var svaret. Två timmar senare samma fråga med samma svar och så hade varit hela tiden tillslut blev klockan så mycket att det var ingen idé utan det var bättre om dom kom tillbaka på morgonen. Vi satt där och pratade och jag somnade och vaknade med jämna mellanrum. Jag vaknade av att det stod ett läkarteam på ungefär 6-7 st och kollade på mina fingertoppar. Efter att dom noggrant kollat på dom så gick alla utom två. Dom berättade att dom ville göra en operation till för jag hade inte riktigt bra cirkulation i pekfingret.  Dom gick vidare ut ur rummet för att förbereda för operationen. Så kl 12 kom dom och hämtade mig igen. Jag genom gick samma procedurer som förra gången. Genom alla korridorer in till narkosläkarna, på med alla slangar, sen fick jag andas in den där gasen igen för att sedan en än gång försvinna in i drömmarnas värld.

*Trycksår

Trycksår

Foto: Leif Strandberg, sjukhusfotograf, Karolinska Universitetssjukhuset

Trycksår kallades tidigare liggsår. Såret beror på att trycket över ett visst kroppsområde varit så högt under en tid att blodcirkulationen rubbats. Oftast inträffar dessa tryckskador där ben ligger nära hud, det vill säga över ryggslutet, hälar, skulderblad, bakhuvud och sittbensknölar. Trycksår kan drabba äldre, sängliggande personer, men de kan även uppstå efter långa operationer, vid svår sjukdom och hos personer med skador i ryggraden.

Fortsättning följer....