Noddes

DEL 7

Sammanfattning/Bilder

Jag sitter här och funderar på hur jag ska formulera mig på bästa möjliga vis. Men jag tror inte man kan göra det bättre än att säga, Tack! Tack till alla som stöttat/stöttar mig i dessa tider. Då menar jag inte bara de som på ett fysiskt sätt tagit kontakt med mig och visat sitt stöd. Utan jag vill även tacka er som bara med tankar skickat erat stöd.  Det spelar ingen roll vad man heter, vart man kommer ifrån eller vilken bakgrund man har, ALLA behöver stöd i visa skeden av livet. Det har ni alla gett mig. Även ett stort tack till alla som jag inte känner , en massa människor från olika delar av landet har visat sitt stöd och det är jag hemskt tacksam för. Idag kommer jag skriva den sista delen, men jag kommer att fortsätta skriva i bloggen så ni kan följa mitt öde. Men den kommer att i fortsättningen skrivas i nutid.  En än gång stort tack till er alla ni är otroliga :D..

Jag befinner mig för andra gången på uppvaket efter en lyckad operation. Denna var inte lika lång. Den varade endast i 2tim 45min och man hade förstärkt artärerna i pekfingret eftersom blodet inte hade nå problem att strömma till fingret. Utan det var ifrån fingret som var problemet. Man kunde även se att temperaturen på pekfingret nu hade stigit till stabila 33*c istället för tidigare 28*c. Man säger att under 30*c är riskzonen.  Denna gång behövde jag inte stanna mer än någon timme innan de skjutsade upp mig till mitt rum där mamma och Thomas väntade.  Jag minns inte så mycket av de tre första dagarna, de gick mest åt att sova dem få timmar man kunde eftersom sköterskorna kom in varje timme för att kontrollera temperaturen och cirkulationen i fingrarna. Man gav mig även dropp, antibiotika m.m. Jag kommer ihåg hur hungrig jag var hela tiden och jag tjatade efter mat hela tiden. Men de sa nej gång på gång, det var fasta som gällde. Men efter några timmar frågade dem vad jag ville ha för mat. Jag vart överlycklig och valde pytt i panna. Det slutade med att jag tog 2 tuggor sen ville magen inte ha mer så de fick kasta allt.

Mamma åkte hem en vända för att jobba lite. Men de var tillbaka på tisdagen igen, Mamma hade varit snäll och handlat med sig Robert Gustavssons nya DVD lösvikt. Då hände det som inte fick hända. Den var jätte rolig tills vi kom till slutet då han immeterar Trädgårdsmästaren Bertil. Han ska ge semestertips och är på Mallorca. Han ska då göra en god drink i en mixer. Efter att ha proppat den full med godsaker ska han starta den , men den funkar inte. Han får då idén att stoppa ner fingrarna i mixer vilket den då går i gång , ja ni kan nog lista ut vad som händer. Han drar av alla fyra fingrar på handen. Där ligger jag med näst intill samma skada. Vi tittade på varandra sen skrattade vi så det tjöt. Det var ett roligt sammanträffande. Måndagen var också speciell. Jag hade haft besök alla dagar och viste att mamma kom dagen där på. Men denna dag skulle ingen komma. Det kändes lite tomt. Men då ringer telefonen på förmiddagen. Det är Tom som fått veta vad som hänt. Vi pratar och han säger att fan jag skulle vilja komma och hälsa på någon dag. Vi gråter en skvätt sen lägger vi på. Det tar ungefär 1 min sen ringer det igen. Det är Tom och han säger. Du jag och Sandra kommer ner idag , vi åker om en timme. Jag blev alldeles varm av glädje. Så 4 timmar senare kom de båda och de hade handlat mängder av frukt och tidningar. Det var riktigt stort gjort av 2 underbara vänner , dem förgyllde hela den dagen.

Jag blev kvar på sjukhuset i 10 dagar och jag fick ligga med handen under ett värmetäcke i 8 dagar och det var 28*c i mitt rum. Undertiden med värmetäcket var värst eftersom värmen var nästan outhärdlig. Men efter många timmar av film och tv så härdade jag ut dagarna på sjukhuset. Vill även säga att jag hade nog inte klarat det om det inte vore för den underbara personal som jobbar på avd:en. Dagen kom då jag skulle få åka hem. Men doktorn berättade att jag hade sträng utegångsförbud p.g.a. kylan. Detta gjorde att jag fick husarrest i över en månad. Det var detta som fick mig att börja blogga. Jag kände att jag måste få ut alla funderingar ur huvudet. Samtidigt som bloggen gav mig terapi kunde jag även berätta för alla vad som hade hänt. Folk fick veta den långa historien istället för den korta.

Jag har sedan jag blev utskriven varit i Uppsala 4 gånger och jag åker dit i stortsätt varje vecka. Men efter 7 veckor tycker läkarna att allt ser jätte fint ut och de är jätte nöjda. Jag har även börjar träna och röra fingrarna. Det tar tid men det går framåt och jag kan nu endast sju veckor efter olyckan bläddra i en tidning med fingrarna;).. Jag röntgade mig i torsdag 11/12 och det visade sig att alla ben är läkta och sen nu är även alla senor läkta och lite av känsel har smugit sig fram i pekfingret.

Detta är listan av skadorna på varje finger.

•·         Pekfingret - Det var värst skadat. Det var i teorin helt av eftersom det bara satt kvar i en skinbrygga. Både böj och sträck senan var av och även blodtillförseln och alla nerver samt bådabenen.

•·         Långfingret-  Här hade kniven träffat rakt i leden. Den hade även skurit av nerven på vänstersida och strypt blodtillförseln samt sträcksenan.

•·         Ringfingret- Bröt båda benen och skar av sträcksenan.

•·         Lillfingret- Bröt båda benen och skar av sträcksenan

Jag vill avsluta med att än en gång tacka alla. Speciellt alla på Mora akutmottagning och alla på Akademiska efter att dem har gjort ett fantastiskt arbete. Speciellt våra fantastiska kirurger vi har i landet. All min kärlek till er.

Jag hoppas att alla fortsätter att läser min blogg för att följa utvecklingen i min väg tillbaka. Mina sista ord i denna serie om Husarresten har gjort mig till bloggare är - Kom ihåg " Det är inte laget på pappret utan viljan, som vinner"

SLUT